Det märks att bostadsbristen blir en allt hetare fråga runt om i landet. Omkring hälften av alla landets kommuner har brist på bostäder och allra svårast är det för dem som försöker etablera sig bostadsmarknaden, varav många är ungdomar.
Bostadsbristen gör sig särskilt påmind nu på hösten när många nyinflyttade studenter letar boende. Att Göteborg är en attraktiv stad som många vill bo i är givetvis glädjande, men det ställer också krav på en mer aktiv bostadspolitik nationellt. Den borgerliga regeringen valde att avskaffa samtliga byggsubventioner och har fört en politik som konsekvent gynnat de som redan äger en bostad. Kombinerat med den nya lånepolitiken som kräver en egen högre insats leder till att det blir allt färre som faktiskt kan efterfråga en bostad – och det i sin tur påverkar givetvis marknaden.
I brist på en nationell politik från alliansregeringen tas många egna initiativ till utredningar och åtgärdsförslag. Ett sådant initiativ är Nybyggarkommissionen som i förra veckan bjöd in mig till att delta i ett samtal med och olika aktörer inom branschen. Förslag till lösningar diskuterades såväl som vilka problem och förutsättningar som fanns för respektive aktör – men att det måste till sådana här egna initiativ visar vilken allvarlig situation vi står inför nationellt. Utan ett samlat grepp från regeringen kommer ingen radikal förändring att ske.
I Göteborg händer ändå en del. Bara hittills i år har ca 1100 bostäder färdigställts och sedan 2010 har nästan 5000 nya bostäder byggts. Dessutom tyder allt på att vi kommer leva upp till vårt vallöfte om 1000 bostäder riktade till unga. Det är roligt att fler engagerar sig i frågan och tillsammans kan vi lyfta upp bostadsbristen på den nationella dagordningen – men vad såväl kommun, byggbransch som bostadssökande efterfrågar är en regering med en ambition om att fler bostäder ska byggas.
